Förlossningen

Lördagen den 7e oktober på bf+11 hade jag känt mensvärk hela dagen som började kännas av mer och mer. Däremot så hade jag haft såna förvärkar i över en vecka så jag hade inga direkta förhoppningar på att något var på gång. Vi tog en runda på Ikea följt av en promenad till lekplatsen i stan (där jag stod och hoppade studsmatta med Noel hehe). 

Runt 21 så började värkarna komma mer regelbundet och det började kännas av tydligt att det var en värk. Jag började klocka och det visade värk var sjunde minut ganska exakt. Runt 23 satte jag mig i ett varmt bad och ringde förlossningen för att varna att det var på gång och de sa att jag skulle fortsätta kämpa hemma med alvedon och värme tills jag inte stod ut mer. Badet hjälpte inte vidare mycket utan jag tyckte snarare det var jobbigare att ta en värk där. 

Tillslut var klockan 01 och jag ylade mig genom varje värk som nu kom tätare och Joakim ringde efter pappa som kom för att passa Noel. Vid 02 åkte vi in och jag hade konstanta värkar. Väl inne på förlossningen konstaterat barnmorskan att jag är öppen 7 cm redan (!!) och jag får lustgas. Jag hade ändå lite hjälp av lustgasen men bad att få ryggbedövning så den kom inte långt därefter och vilken känsla!! Äntligen fick jag vila lite från konstanta värkar fram till krystningsvärkarna kom igång. Mitt vatten hade fortfarande inte gått så de tog hål på hinnan och krystvärkarna blev helt galna. Med en jäkla massa skrik, söndermosande av Joakims hand och push från barnmorskan så föddes Vilmer klockan 05.45 på stadiga 4640 gram och 54 cm. Jag är SÅ stolt över mig själv att jag fixade det så bra, så tacksam över bra barnmorska och världens bästa sambo. Wow, nu är vi tvåbarnsföräldrar ❤️
(null)

RSS 2.0